ETT ANDETAG ÄR BÄTTRE ÄN INGET

”Varje gång jag hör mig själv berätta min historia så påminns jag. Om vem jag är. Varför jag är där jag är och varför jag kanske blivit som jag blivit. Vissa saker minns jag kristallklart. En del annat är mest som i en dimma. En tjock sörjig dimma. En period i mitt liv som skapade så mycket jag inte trodde fanns inom mig och som förändrade mitt sätt att se på livet. Ett filter försvann. En del nya tillkom. Andra ögon skapades. Färgerna blev både klarare och mer diffusa. Förändring och vibrationer. Steg på vägen. Ett andetag i taget och sedan nästa. Men alternativen var få eller rättare sagt obefintliga. Det var en period av tvivel och total självklarhet samtidigt. 

Ibland kommer det över mig. Oftast finns det bara i bakgrunden. Men det finns där. Kommer kanske alltid att göra. Rädslan över att möjligheter en dag tar slut. Känslan av att tiden rinner iväg. Cancerbeskedet landade hos mig en kort tid efter separationen från mina barns pappa, precis då jag som mest längtade efter lugn och ett normalt vardagsliv. Perfekta tillfällen finns inte. Beskedet kom dagen innan min dotters åttonde födelsedag och att blåsa ballonger den kvällen var annorlunda. Där och då var frågan; ’tar det slut nu?’ Och så var det bara början.” 

Vill du läsa fortsättningen?

Det här är rader i boken som jag just nu skriver. Följ min resa genom ord, meningar och sidbrytningar på bloggen.