Det kommer en dag där vi tvingas att välja väg. Att aktivt välja att nu är jag redo att gå vidare. Att förlåta och släppa taget om det som varit för att med ny kraft och djupare ögon gå vidare. Jag säger inte att det är enkelt, för det är det inte. Det är svårt och utmanande. Men det är när tiden är mogen nödvändigt för att bitterheten, sorgen och ilskan inte ska fastna i din tanke och bryta ner ditt jag. Och det betyder inte att du ska glömma, stänga in, radera eller förneka det som varit, det handlar om att acceptera. Historien kan inte ändras och oavsett vad som uttalats, skrivits eller vilka handlingar som gjorts eller för den delen inte utförts så behöver vi acceptera det. Först när vi förlikat oss med att ‘ja, det var så det blev’ och accepterat händelser till fullo är vi redo att förlåta. Att säga förlåt till någon med ord är lätt i jämförelse med att verkligen känna förlåt på insidan. För att säga förlåt behöver vi även vara redo för det. Ibland tar det tid. Lång tid. Känslorna måste få hinna med och vi behöver våra tvivel, sömnlösa nätter, tårar. Och tillåta oss att få vara i sorgen och ilskan. Möta de tunga känslorna. För att sedan vara redo, när stunden är mogen att förlåta. Att förlåta är en ren och äkta känsla och fylld av kärlek till dig själv!
Att förlåta sig själv är livsnödvändigt!
