Söndag, augusti och sol. Inte lika varmt som i veckan utan med en friskhet av en ny årstid. Måste säga att jag TRIVS!
Löprunda och morgondopp tillsammans. Ordet tillsammans. Inte en självklarhet. Men idag så är det så. Är så pirrigt lycklig från tårna ut i varje liten cell i kroppen. De där varma känslorna i magen. Och jag känner mig så otroligt värd det. Att få känna lycka. Uppleva kärlek. Plötsligt händer det. Han stod där framför mig en dag. Och nu står han här bredvid mig.
LYCKA ❤️
Inte heller löpningen är en självklarhet. Efter cancerbehandlingar, operationer, skador och inte minst utmaningen att våga tro på att hjärtat ska tåla konditionsträning igen så blir jag lycklig varje gång det faktiskt fungerar.
”Ett andetag är bättre än inget”
Blöta fötter på en klippa och vattendroppar i ögonfransarna. Det är mer än bara steg på en väg. Mer än djupa andetag, mer än uteluft och upplevelsen av årstider. För mig är det lycka att bara uppleva möjligheten.
Jag kan inte heller säga vilken som är den viktigaste pusselbiten. Det jag kan säga är att; just ATT det sker betyder hela skillnaden, inte hur eller var eller om det är i regn eller solsken, om det är med snabba fötter eller om det blir en långsam promenad.
Känslan efteråt är obetalbar. Det är då jag mår som allra bäst, är mest mig själv, hittar klokheter och får en del insikter. Det är där och då jag ’ser’ vad som är viktigt och värdefullt i mitt liv. Blir lugn. Andas djupare.
Bruset i vardagen gör det så lätt att gå vilse och det här är mitt sätt att hitta kartan och kompassen. Att ha en riktning skapar meningsfullhet, men riktningen har ingen hastighet, bara en förankring så att ’båten’ inte guppar runt på ett oändligt hav och slås sönder av klipporna när det stormar.
Det är därför jag tar stegen, de där andetagen och det är därför jag rullar ut yogamattan.
Dessa dagar. Att njuta av idag men också lägga i minnesbanken att ta fram när det behövs.
För behövas kommer de att göra,
var så säker!!!!
♥️?✨
